Jag kan inte sluta fascineras av denna människa. Sara Stridsberg är ett under, ett väsen som förvandlar en människas fruktansvärda öde till vackraste poesi. Kärlekens antarktis är en bok om den omöjliga kärleken, utanförskap, maktlöshet, missbruk och död. Från första sidan kan jag inte sluta läsa, jag kan inte släppa henne, även fast jag vet hur det slutar måste jag följa med hennes blick som svävar runt mellan hennes familjemedlemmar som hon varit tvungen att lämna av olika orsaker. Boken är full av sårbarhet, misslyckanden och beundran. Huvudpersonens död blir ett sätt att återförenas med sin mor och barn och acceptera livets förödande beslut. Bästa boken jag läst på länge. Det är en känslostorm som jag aldrig vill ska ta slut.

 

Träffade Sara Stridsberg på ett författarsamtal i går på Norrköpings stadsbibliotek. Det är inte bara hennes språk som är vackert, utan hela hon. Sättet hon formulerar sig, den lugna rösten. Hon slutar aldrig att fascinera mig. 

 

Läs, läs, läs!!!