Jag har corona-testat mig. Det var obehagligt, men inte lika farligt som jag föreställt mig. Det kittlades i näsan ett tag efteråt. Som att man vill nysa hela tiden. Imorgon får jag veta resultatet. Jag hoppas det är negativt för jag är så gott som symptomfri nu.

 

Såhär i karantän har vi varit tvugna att tacka nej till två bullfikor den här helgen MEN som plåster på såren hängde det en påse med kanelbullar på dörrhandtaget när vi vaknade imorse. Tack Louise och Daniel för den gulliga gesten. De har ätits nu på eftermiddagen samtidigt som vi kollat på soffor och inspiration till vår nya lägenhet. För vi ska flytta ihop i december och det finns ingenting jag längtar efter så mycket. 

 

Annars har vi lyckats rätt bra med att mysa oss igenom den här helgen. I fredags åt vi tacos med mycket lime och koriander och avslutade kvällen med en film, det händer inte så ofta här hemma. Vi såg Prisoners, den var riktigt bra. Tips: finnes på Netflix.

 

I lördags tog vi en fotopromenad a la 2009. Bara det att det inte är jag som håller i kameran längre. I alla fall inte i den riktiga. Gustav har letat fram min gamla systemkamera från vinden och gett den ett nytt objektiv. Jag tycker att det är jättekul. Blir nästan lite avis och tänker tillbaka på alla fotopromenader jag tagit för att fylla mina bloggar genom åren. Kanske kan jag få ny inspiration genom honom. 

 

Vi promenerade bort till Sylten. Ett av de fulaste naturområdena här i Norrköping. Så slitet och övergivet men snyggt i sin fulhet och höstlöven lyste gula på marken. Det blev en del bilder och jag kunde såklart inte låta bli att att foto honom när han är så snygg.

 

 

På kvällen dukade vi upp tapas på vardagsrumsgolvet. La ut picknickfilten och kuddar och tände ljus. En sån liten grej som gör allt så mycket mysigare och bryter av från det vardagliga. 

 

 

Tack för mig.